RÄTTSFALLSÖVERSIKT
- Vårdnad mot en förälders vilja
- Betydelse av att vårdnadshavaren hindrat umgänge med den andre föräldern
- Betydelsen av att inte flytta barnet från den miljö som det visas i sedan lång tid – kontinuitetsprincipens
- Särskild förordnad vårdnadshavare
- Boende
- Umgänge
- Umgänget – risk för bortförande
- Umgänge – föreskrift beträffande utövandet
- Umgänge – föreskrift om kontaktperson/umgängesstöd
- Barnets egna önskemål – barnets vilja
- Egenmäktigt förfarande
Vårdnad mot en förälders vilja
NJA 1980 s. 709 – ensam vårdnad eftersom en förälder är lämpligare
Modern till en pojke som vid tiden för HD:s prövning är i det närmaste 7 år gammal har, efter skilsmässa från barnets far, interimistiskt haft vårdnaden om barnet i tre års tid. Fadern har funnits vara lämpligare än modern som vårdnadshavare och har därför anförtrotts vårdnaden.
NJA 1989 s. 335 – reglerna skall vara könsneutrala
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern, i strid med överenskommelser och domstols avgörande hindrat fadern från att utöva vårdnad och umgänge.
NJA 1992 s. 93 – föräldrarnas lämplighet
Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad, av fadern egenmäktigt förts ur landet och placerats hos dennes föräldrar i Tunisien, har pojken hållits kvar där under närmare tio år. Fråga i mål om äktenskapsskillnad vilken av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden om sonen. Tillika fråga om faderns rätt till umgänge med ett yngre barn, om vilket modern tillerkänts vårdnaden. Fråga också om val av tillämplig lag.
NJA 1995 s. 398 – föräldrarnas lämplighet och barnets vilja
Vid valet av vårdnadshavare för ett 13-årigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja
NJA 1999 s. 451 – gemensam vårdnad mot en förälders vilja
Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl talar däremot. 6 kap 2 a och 5 §§ FB.
NJA 2000 s. 345 – ej gemensam vårdnad mot förälders vilja
Vårdnad om barn har anförtrotts åt endast en av föräldrarna, eftersom det råder en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnen. 6 kap 5 § FB.
NJA 2006 s. 26 – gemensam vårdnad inte lämplig med hänsyn till barnets bästa
Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall där modern har dömts för försök till dråp på fadern och denne har förklarat att han inte kan tänka sig att ha någon som helst direkt kontakt med modern.
NJA 2007 s. 382 – omfattande samarbetsproblem innebär ensam vårdnad
Fråga om föräldrarnas samarbetsproblem är av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kan anses vara bäst för barnet. Rättshjälp har beviljats för process i tredje instans, sedan beloppet i befintlig rättsskyddsförsäkring förbrukats.
Betydelse av att vårdnadshavaren hindrat umgänge med den andre föräldern
NJA 1980 s. 709 – fadern kan bästa tillgodose umgänget
Modern till en pojke som vid tiden för HD:s prövning är i det närmaste 7 år gammal har, efter skilsmässa från barnets far, interimistiskt haft vårdnaden om barnet i tre års tid. Fadern har funnits vara lämpligare än modern som vårdnadshavare och har därför anförtrotts vårdnaden.
NJA 1986 s. 338 – ensam vårdnad på grund av kontinuitetsskäl
Sedan HovR:n i ett mål om vårdnad om barn interimistiskt beslutat anförtro fadern vårdnaden reser modern, som är ungersk medborgare, med barnet till Ungern för att stanna där. När HD drygt två år senare avgör målet befinnes, att barnet funnit sig väl tillrätta i Ungern och att fadern vid flera besök där fått träffa barnet endast i närvaro av andra personer. Fråga om betydelsen av angivna förhållanden vid avgörandet av vårdnadstvisten.
NJA 1989 s. 335 – vårdnad till fadern på grund av kontaktprincipen
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern, i strid med överenskommelser och domstols avgörande hindrat fadern från att utöva vårdnad och umgänge.
NJA 1992 s. 93 – fadern ensam vårdnad på grund av kontinuitetsskäl trots umgängessabotage
Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad, av fadern egenmäktigt förts ur landet och placerats hos dennes föräldrar i Tunisien, har pojken hållits kvar där under närmare tio år. Fråga i mål om äktenskapsskillnad vilken av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden om sonen. Tillika fråga om faderns rätt till umgänge med ett yngre barn, om vilket modern tillerkänts vårdnaden. Fråga också om val av tillämplig lag.
NJA 1992 s. 666 – modern får på grund kontinuitetsskäl behålla vårdnaden trots umgängessabotage
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 6 a § FB.
NJA 1998 s. 675 – modern får vårdnaden efter att hindrat fadern från umgänge i tre år – kontinuitetsskäl ger ensam vårdnad
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 2 a § FB.
Betydelsen av att inte flytta barnet från den miljö som det visas i sedan lång tid – kontinuitetsprincipens
NJA 1980 s. 709 – djup och regelbunden kontakt är avgörande vid val av vårdnadshavare
Modern till en pojke som vid tiden för HD:s prövning är i det närmaste 7 år gammal har, efter skilsmässa från barnets far, interimistiskt haft vårdnaden om barnet i tre års tid. Fadern har funnits vara lämpligare än modern som vårdnadshavare och har därför anförtrotts vårdnaden.
NJA 1986 s. 338 – ensam vårdnad på grund av kontinuitetsskäl
Sedan HovR:n i ett mål om vårdnad om barn interimistiskt beslutat anförtro fadern vårdnaden reser modern, som är ungersk medborgare, med barnet till Ungern för att stanna där. När HD drygt två år senare avgör målet befinnes, att barnet funnit sig väl tillrätta i Ungern och att fadern vid flera besök där fått träffa barnet endast i närvaro av andra personer. Fråga om betydelsen av angivna förhållanden vid avgörandet av vårdnadstvisten.
NJA 1988 s. 448 – ensam vårdnad på grund av kontinuitetsskäl (pojken har varit hos pappan i tre år)
Fråga i mål angående vårdnaden om en snart 13-årig pojke om betydelsen av olika yttranden som denne gjort i vårdnadsfrågan
NJA 1989 s. 335 – kontaktprincipen ges företräde för en sjuåring
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern, i strid med överenskommelser och domstols avgörande hindrat fadern från att utöva vårdnad och umgänge.
NJA 1992 s. 93 – fadern ensam vårdnad på grund av kontinuitetsskäl trots egenmäktigt förfarande med barn
Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad, av fadern egenmäktigt förts ur landet och placerats hos dennes föräldrar i Tunisien, har pojken hållits kvar där under närmare tio år. Fråga i mål om äktenskapsskillnad vilken av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden om sonen. Tillika fråga om faderns rätt till umgänge med ett yngre barn, om vilket modern tillerkänts vårdnaden. Fråga också om val av tillämplig lag.
NJA 1992 s. 666 – modern för vårdnaden på grund av kontinuitetsskäl
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 6 a § FB.
NJA 1998 s. 675 – modern får vårdnaden på grund av kontinuitetsskäl
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 2 a § FB.
Särskild förordnad vårdnadshavare
NJA 1999 s. 451 – överflyttning av vårdnaden till familehemsföräldrar
Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl talar däremot. 6 kap 2 a och 5 §§ FB.
Boende
NJA 1999 s. 451 – gemensam vårdnad mot en förälders vilja och beslut om boendet
Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl talar däremot. 6 kap 2 a och 5 §§ FB.
Umgänge
NJA 1981 s. 753 – fadern umgänge mot 12 årig dotters vilja
I fråga om 12-årig flicka under moderns vårdnad har det ansetts vara till barnets bästa att tillerkänna fadern umgängesrätt, trots att barnet motsatt sig umgänge med fadern.
NJA 1981 s. 1225 – modern nekas umgänge eftersom det kunde skadas sonens psykiska hälsa
Moder har inte tillerkänts rätt till umgänge med 10-årig son, då det av utredningen framgick att sådant umgänge skulle kunna allvarligt skada sonens psykiska hälsa. 6 kap 11 § FB.
NJA 1988 s. 559
Umgänge med barn; särskilt fråga om vardagsumgänge. 6 kap 15 § FB.
NJA 1995 s. 727 – begränsning av umgänget på grund av moderns oro
Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet blir olovligen bortfört. 6 kap 15 § 4 st FB.
NJA 2003 s. 372 – begränsning av umgänget på grund av risk för barnet far illa – kontaktperson/umgängesstöd
Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet far illa. 6 kap. 2 a § 2 st. FB.
Umgänget – risk för bortförande
NJA 1992 s. 93 – umgänge nekas på grund av risken att fadern skall föra barnet ut ur landet
Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad, av fadern egenmäktigt förts ur landet och placerats hos dennes föräldrar i Tunisien, har pojken hållits kvar där under närmare tio år. Fråga i mål om äktenskapsskillnad vilken av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden om sonen. Tillika fråga om faderns rätt till umgänge med ett yngre barn, om vilket modern tillerkänts vårdnaden. Fråga också om val av tillämplig lag.
NJA 1995 s. 727 – risken för att barnet förs utomlands motiverar inte begräsning av umgänget
Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet blir olovligen bortfört. 6 kap 15 § 4 st FB.
Umgänge – föreskrift beträffande utövandet
NJA 1981 s. 916 – ej tillräckliga skäl att föreskriva var umgänget skall utövas
I mål om rätt för en i Sverige bosatt jugoslavisk medborgare till umgänge med sin 8-åriga dotter har ej ansetts föreligga tillräckliga skäl att föreskriva att umgänget skulle utövas endast i Sverige.
NJA 1990 s. 219 – plats för umgängets påbörjade och avslutande
Föreskrifter, som meddelas av domstol i beslut i umgängesfråga, kan i undantagsfall innefatta angivande av på vilken plats umgänget skall påbörjas och avslutas samt hur umgängeskostnaderna skall fördelas mellan vårdnadshavaren och den med vilken barnet har rätt till umgänge.
Umgänge – föreskrift om kontaktperson/umgängesstöd
NJA 1987 s. 15 – går inte ålägga socialnämnden att utse kontaktperson
En förälder tillerkändes rätt till visst umgänge med sitt barn i närvaro av en person, som skulle utses av socialnämnden. Nämnden utsåg emellertid inte någon person för uppdraget. Spörsmål i anslutning härtill
NJA 1995 s. 727 – begräsning av umgänget med fadern på grunda av moderns oro
Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet blir olovligen bortfört. 6 kap 15 § 4 st FB.
Barnets egna önskemål – barnets vilja
NJA 1988 s. 448 – barnet hade lämnat olika yttranden vilket inte tillmätes någon betydelse
Fråga i mål angående vårdnaden om en snart 13-årig pojke om betydelsen av olika yttranden som denne gjort i vårdnadsfrågan.
NJA 1992 s. 93
Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad, av fadern egenmäktigt förts ur landet och placerats hos dennes föräldrar i Tunisien, har pojken hållits kvar där under närmare tio år. Fråga i mål om äktenskapsskillnad vilken av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden om sonen. Tillika fråga om faderns rätt till umgänge med ett yngre barn, om vilket modern tillerkänts vårdnaden.
NJA 1995 s. 398 – barnets bestämde vilja var avgörande
Vid valet av vårdnadshavare för ett 13-årigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja.
Egenmäktigt förfarande
NJA 2006 s. 708 – inte egenmäktigt förfarande mellan vårdnadshavarna
Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen BrB omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
NJA 2007 s. 326 - "utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet" tillämpas med stor restriktivitet och ren passivitet inte kan läggas till grund för ansvar.
Fråga om ansvar för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § första stycket andra meningen BrB (jfr NJA 2006 s. 708).